Deep thoughts in August

Värmeböljan är slut och hösten knackar på dörren. Under helgen drog jag vemodigt fram jeansen och läderjackan för första gången på tre månader.

Jag är både glad och ledsen. Glad eftersom man äntligen kan promenera mer än tio meter utan att svettdropparna faller från ansiktet och för att jag kan ta Urban på längre länkar igen. Ledsen eftersom vi nu går mot mörkare tider. Då jag slutar kvällsskiftet klockan 23 så är det väldigt mörkt ute. Om några veckor kommer det att vara mörkt redan vid sex på kvällen. Och jag vet inte om jag är redo. Redo att leva i konstant mörker, i regn och rusk, i snö och minusgrader och i slask och blöta skor.

Då hösten närmar sig grubblar jag alltid över samma sak, år ut och år in. Njöt jag tillräckligt av sommaren? Gjorde jag tillräckligt? Varför klagade jag så mycket på hettan? Jag tror att de flesta känner igen sig. Vi nordbor får ångest över att ligga inne och kolla på serier då solen skiner utanför fönstret. "Man skall ta tillvara på dom fina dagarna!" säger varenda Viktig Petter. Och visst skall man göra det, men man skall också få unna sig en dag med skräpmat, Netflix och fördragna gardiner utan att behöva lida av ångest.

Den här sommaren har varit exeptionellt varm. Jag avundas varenda jäkel som har haft semester i juli då jag själv suttit inlåst på jobbet. Själv börjar min en-veckas "semester" om två veckor. Efter det är det sags att sätta arslet på skolbänken igen. För bara en månad sedan var jag förberedd på att inte fortsätta studera detta läsår. Jag trodde att jag hade bestämt mig för att bara strunta i allting, ta ett sabbatsår (igen..) och bara jobba, träna och förbereda mig inför nästa år. Fast jag är 24 år så känns det ibland som om min hjärnkapacitet inte utvecklats sen jag fyllde aderton år. Jag har ingenting på klart, byter åsikter konstant och blir uttråkad direkt. Men vet ni vad? Det gör ingenting. Allting sägs ha en mening, och mina snurriga och virriga tankar kommer nog i något skede att ta mig dit jag vill. 

Den här hösten kommer att vara annorlunda. Jag kommer att flytta. Igen. Sedan jag flyttade till Vasa hösten 2015 har jag stått som hyresgäst på tre lägenheter. Ibland funderar jag om jag har problem med att slå mig till ro, eller om jag bara inte har hittat rätt. Både när det kommer till lägenheter och till relationer. Då jag var i tonåren hade jag en vision om att jag som gammal (det blir man efter 22) skulle ha ett ordentligt jobb och en familj vid det här laget. Jag hade inte kunnat föreställa mig att jag som tjugofyra åring skulle vara mer förrvirrad än någonsin. Det må hända att jag lider av någon slags ålderskris. Tjugofyra år låter mycket i mina öron. När mina äldre vänner började känna oro över deras ålder tröstade jag dem alltid med "man är så gammal som man känner sig". Nu säger jag det till mig själv också. Problemet är bara att jag inte vet hur gammal jag borde känna mig. 

13.08.2018 kl. 19:52

Finbesök

Den här helgen har jag haft finbesök från Ekenäs. Min mamma och mommo besökte Vasa för första gången och stannade här i två nätter. Har agerat turistguide och även besökt nya platser själv. 

 

 

30.07.2018 kl. 15:52

Kennelträff

Igår var jag i Tervajoki på kennelträff! Jag försökte räkna hur många Corgis som var där, men det var inte lätt. Tror jag kom upp till 12 stycken. Av dom 12 var en Urbans pappa och en hans moster. 

Familjefoto! Urbans pappa Duke är extremt stor och väger 20 kilo. Tydligen så kommer Urban att gå i samma spår, eftersom han redan nu som åtta månader var mycket större än alla andra förutom sin far. 

27.07.2018 kl. 10:06

Sommarlista

Vilka tre saker börjar du tänka på när du hör ordet ”sommar”?

Myggbitna ben, min hemstad Ekenäs och sena kvällar med för mycket alkohol.


Kommer du jobba i sommar eller ha semester?

Jag hade en vecka ledigt i maj och kommer att ha en vecka ledigt sista veckan i augusti. Böt jobb i maj så hela min fyra (!) veckors semester for. Fick dock allting utbetalat i pengar, och vad är bättre än det? 


Vad gör du helst en ledig kväll?

Helst av allt vill jag sitta på någon uteservering eller i en park omringad av mina fina vänner. 


Vad är enligt dig, den ultimata sommarmaten?

Jag älskar sommarmat, dvs fisk! Sill, kall- och varmrökt lax, rökta abborrar... you name it. Med nypotatis. Och massa smör.


Vad är ditt favorit ställe att vara på under sommaren?

Måste nog säga min hemstad Ekenäs. Älskar att vara i Ekenäs på sommrarna.


Hur skulle den perfekta sommardagen se ut för dig?

Dagen skulle börja tidigt med ett bra pass på gymmet följt av en heldag vid havet. Simma, åka båt, sola och avnjuta en eller flera öl med tårna i sanden. Mot kvällssidan skulle jag bege mig mot en uteservering och slutligen avsluta dagen med ett nattdopp.


Ett fint sommarminne?

Alla vackra dagar jag spenderade i skären före vi var tvugna att sälja stället min morfar en gång i tiderna byggt. Även om vi sålde huset 2006 så blir jag fortfarande tårögd då jag tänker tillbaka. 


Finns det någon låt du förknippar med sommaren?

Antonio Paul - Made in China


Vad är fem saker du vill hinna göra i sommar?

- Nattbada

- Spendera några dagar i Ekenäs

- Gå på ett evenemang (teater, konsert, festival)

- Träna

- Uppleva den perfekta sommardagen jag beskrev tidigare

24.07.2018 kl. 15:42

Hundliv

Av alla saker jag köpt och släpat med mig hem, så var köpet jag gjorde den tolfte januari detta år det absolut bästa. Min hund Urban. 

Urban är en Welsh Corgi Cardigan som föddes den 15.11.2017 i Kalajoki. Det fina med corgis är att de finns i en hel massa kulörer. Urbans färg är red brindle. Jag hälsade på honom för första gången då han bara var fyra veckor gammal och fyra veckor efter det fick han följa med hem till Vasa.

De första veckorna med honom var minst sagt kaotiska. Jag har alltid, alltid tjatat på mamma om att jag vill ha en hund. Istället skaffade vi en katt (missförstå mig inte, jag älskar katter), så även om jag läst hundböcker sedan jag lärde mig läsa så hade jag ingen aning om vad jag hade att förvänta mig. Urban hade hybris-attacker konstant under den första månaden han bodde under mitt tak. Han sprang omkring och bet mig i fingrarna, fötterna, tårna, fläskalkarna. Ja, överallt. Det var flera gånger som blodet sprutade från mina öronsnibbar då han högg tag i dem och mina armar såg ut som om de var fulla med skärsår. Jag hade ingen aning om hur jag skulle få honom att sluta  med detta beteende. Googlade och provade precis alla tips jag hittade. 

Jag prövade med att skrika argt NEJ åt honom, men han blev bara ännu ivrigare av skriket. Läste också någonstans att man kan försöka tjuta som en valp, eftersom då valpar leker tillsammans så tjuter de till då leker går överstyr. Detta hjälpte inte heller. Jag prövade även med att lägga honom på rygg och skuffa bort honom då han bet, men detta triggade också igång honom mer. Det enda som sist och slutligen fungerade var att gå iväg och lämna honom då had betedde sig illa. Ibland var jag tvungen att låsa in mig på toaletten. Det som även fungerade rätt bra var att spruta vatten på honom. Andra tips som gavs var att knäppa på nosen eller lägga ättika i munnen på valpen. Dessa två tips prövade jag aldrig, och speciellt knäppande vill jag inte rekommendera att någon använder som uppfostringsmetod.

Sedan skall man givetvis ge mycket beröm då hunde uppför sig fint. (Urban har fått mycket godis i sina dagar) Eftersom rasen corgi är en vallhund så vill man bli av med diverse dåliga egenskaper som hör denna sorts hund till. Nu är jag ingen expert på vallhundar överlag, men Corgis har ett starkt lynne att valla sina ägare genom att nafsa dem i fötterna och vristerna när de går. Urban höll på med detta en tid, men blev ganska snabbt av med detta beteende. Urban har som tur aldrig varit hemskt intresserad av att bita sönder saker. Det enda han tuggat på är mattkanten och hans egna säng. Sladdar har han aldrig rört. 

Kenneln vi köpte Urban ifrån har haft sin verksamhet i trettio år, och femton av dom åren har hon fött upp Corgis. Både Cardigans och Pembrokes. Hon föder upp väldigt fina hundar med ytterst få hälsoproblem. Hennes hundar är ofta vinnare på utställningar och hanarna är ytterst eftertraktade parningskompanjoner. Uppfödaren ville gärna att vi skulle uppfostra Urban så att han skulle gå på utställningar. I början försökte vi ha honom på matbordet och posera ofta, men vi märkte ganska snabbt att han inte gillar själva grejen. Går man på utställningar med sin hund skall detta ske på dennes villkor. Många hunder njuter av att få visa upp sig, men Urban är allt för rastlös för denna slags verksamhet. Så vi började ta honom med på agilitykurser istället.

Vi började en valp agilitykurs som gick en gång i veckan på söndagar i Veikars. Tränaren är super och Urban visade sig vara en riktig naturbegåvning. Det han har svårast med är utan tvivel att vänta på sin tur. Han blir skällig och gnällig då han hamnar vänta för länge. När han kommer in på banan vet han exakt vad han skall göra. Han är inte rädd för någonting och väldigt nyfiken. Det svåraste med agilityn är absolut att själv komma ihåg var man skall gå och vart man skall peka. Min koordinationsförmåga är ganska obefntlig, så vågar påstå att agilityn är mer krävande för mig än vad den är för Urban. Efter valpkursen anmälde vi oss till en nybörjarkurs och nu går vi en fortsättningskurs. Alla kursblock är åtta veckor och går en gång i veckan, nu på fredagar.

 

Av båda Corgi raserna så är Cardigan den mer reserverade. En cardigan är inte så intresserad av andra människor utan är lojal till sin ägare. Urban är väldigt sällan intresserad av att gå och hälsa på andra människor. Han är lite rädd för stora män och skäller ofta om någon okänd sådan vill klappa honom. Försöker så ofta som möjligt träna detta med honom, genom att t.ex. ge godis åt främlingar som dom sedan ger åt honom. Vi övar även ofta på att introducera Urban för barn. Barn är ofta så hoppsiga och kvicka i sina rörelser, vilket kan vara skrämmande för en hund som inte är van med detta. Oftast blir Urban busig då han träffar barn och börjar springa omkring dom. Work in progress alltså. 

Även om livet med hund medför ett enormt ansvar så är det värt varenda uppoffring i världen. Jag kan inte längre åka iväg på en spontan tre veckors semester och kan inte festa hela nätter. Jag måste hålla i mina pengar ifall Urban någongång råkar ut för någonting som kräver en akut och dyr veterinärsresa. I framtiden, då Urban blir äldre, kommer jag att kunna föra honom till någon bekant om jag vill åka och resa. För tillfället skulle jag inte klara av att lämna honom längre än en arbetsdag.

 

Urban är det bästa som finns och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan honom mer. Han sover med mig på nätterna och han har gjort mig till en bättre människa. Före Urban kunde jag lätt sova bort mina dagar och bara ligga på soffan när jag väl steg upp. Nu är jag tvungen att stiga upp och ta hand om honom. (även om Urban är en riktig sömntuta som gärna sover till 10-12) Vi är ute och går 4 gånger per dag varav en av länkarna är en timmes promenad. Nu på sommaren då det är så varmt går vi dock max 15 minuter åt gånger. Om vi går längre stannar vi alltid och simmar en eller två gånger på vägen, då han älskar att simma. 

24.07.2018 kl. 10:28

Joroinen

Helgen spenderades i urskogen i mitten av Finland i en stuga. Stugan saknade el och vatten och var helt invaderad av mygg. Riktigt mysigt, men hade inte velat stanna längre än vi gjorde. Tycker om att tälta och leva simpelt, men då vill jag gärna vara förberedd på det. Nu hade vi totalt missat att denna bekvämlighet saknades, så vi var inte utrustade med ficklampor. Som tur var fanns det stearinljus som vi kunde låna. Stugan var placerad mitt i urskogen i Varkaus brevid en orörd skog. I skogen lurade det älgar och lodjur och havsörnen fiskade lax i vår egna privata sjö. Riktigt idylliskt va? Orsaken till att vi var där berodde på Triathlon tävlingen i Joroinen. Har aldrig följt med ett triathlon-lopp, men det var riktigt spännande. Dagen skulle dock ha varit betydligt trevligare om inte sommarens häftigaste regnskur skulle ha ägt rum vid samma tillfälle...

Urban följde med, och visst var det lite utmanande att hålla koll på honom. Han är trots allt bara åtta månader ännu, och vi har (tyvärr) inte övat på att röra oss i folkmassor så mycket. I början var han lite nervös, men lugnade ner sig snabbt. Han njöt av regnet och ville mest springa omkring och rulla sig i det blöta gräset. 

 

 

23.07.2018 kl. 09:19

Fredagen den trettonde

Idag är det fredagen den trettonde och jag har en trevlig arbetsdag på 16 timmar att se fram emot. Väntar med spänning på vad detta dygn har att erbjuda. 

Som vanligt så är min uppdatering inte riktigt on point, så tänkte försöka summera kort vad som hänt i mitt liv sedan jag senast uppdaterade. 

Tredje läsåret vid ÅA över

Tog sommarlov redan i slutet av April. Drabbades av en fruktansvärd motivationsbrist så fick nog. Pricken över i:et var då jag fick konstatera att jag måste byta ämne i kanden. Under en periord på cirkus fem månader hade jag kämpat och slitit håret av mig för att hitta tillräckligt med material för att kunna påbörja skrivandet. Till slut insåg både jag och min handledare att jag inte kommer att komma någon vart. Försökte börja om från början, men hade inte en gnutta motivation kvar. Dessutom håller jag på att förbereda mig inför ett inträdesprov till en helt annan utbildning, så pendlar mellan tanken på att hoppa av helt och hållet eller stanna tills jag (hoppeligen) byter skola. Här får ni en ledtråd på vart jag skall söka:

Nytt jobb

I slutet på Maj bytte jag jobb. Eller ja, inte jobb i sig utan företag. Minns så bra då jag i gymnasiet berättade för min studiehandledare att jag ville bli polis och hon tyckte att jag skulle pröva på väktaryrket först. Jag blev förnedrad och tyckte att det var ett idiotiskt förslag. Vem vill jobba som väktare? Men se på fan, snart har jag varit 5 år i branchen... *Förlåt Åsa*

Bilskola

På måndag skall jag börja bilskolan igen. Nej, jag har inte mist mitt körkort, jag skall ta lastbilskörkort! Min mamma började skratta då jag berättade för henne och funderade hur jag skulle se över ratten. 

*

Jag har i evigheternas evighet funderat på att göra ett inlägg med bilder från lägenheten nu då alla hörn äntligen börjar vara färdiginredda. Det problematiska är dock att hålla det rent och snyggt så länge att jag skulle hinna ta bilder. Med en sju (snart åtta) månaders valp i huset är det lättare sagt än gjort. Skall även skriva ett lite längre inlägg om mitt nya hundliv. 

 

På återseende!

 

 

 

 

13.07.2018 kl. 12:45

Födelsedagsveckan

Årets minst underskattade vecka är här. Min födelsedagsvecka! Har som tradition att starta mitt födelsedagsfirande samma vecka som dagen med det stora D:et äger rum. Detta år råkar min födelsedag infalla på en söndag, vilket betyder att jag får fira en hel vecka! Tyvärr så har jag varit väldigt osocial och en aningen nedstämd denna vecka, så har inte fått gnida mitt firande i ansiktet på mina vänner. Orsaken till min nedstämndhet är lite oklar. Påskhelgen firades i söder, både i Ingå och i Ekenäs, och jag hade trevligare än jag haft på länge. Kanske klivet tillbaka till vardagen kan vara boven i mitt mående? Jag har även levt i förnekelse ett tag när det kommit till mina studier och på tisdagen slog det mig som en käftsmäll då jag öppnade mailen. Jag hade missat två deadlines och idag insåg jag att jag måste byta ämne i min kandidatexamen. Nu gäller det att rycka upp sig och få den där jävla tummen ur röven. 

 

Men jag tänker leva i förnekelse en liten stund till. Det är ju trots allt min födelsedagsvecka. På måndag. Då ska jag ta tag i saker och ting. Jag lovar. 

05.04.2018 kl. 15:37

Mars

Det slår mig ofta att jag både vill och borde skriva ett inlägg på den här fasanfullt populära bloggen. Mitt minne är bra, men kort, så dessa inlägg min hjärnverksamhet jobbar med stannar oftast där. Egentid är dyrbar med en liten fyrfotad bajsmaskin i huset.

Så. En liten update om vad som händer just nu i mitt spännande liv. Jag har som sagt gått och skaffat hund, så den absolut största tiden av mina dagar går åt att se efter honom. Urban är alltså en just nu fyra månader gammal Welsh Corgi Cardigan. Han är hemma ifrån Kalajoki, så vi försöker lära honom svenska för tillfället. Han lyder ibland, men oftast gör han som han vill. Idag besökte vi hundparken för första gången med Sarah och hennes finfina tax Meego! Här är några bilder hon knäppte:

Förutom valpliv så håller jag på som bäst med min kandidatexamen. Jag har inte kommit så långt, men drog åtminstone tummen ur röven och gick till Tritonia för att låna en hel hög böcker. So, it's something!

 

Vi hörs igen om ett halvt år!

 

07.03.2018 kl. 22:23

Jullov

Jag har trevliga nyheter! Enda sedan jag lärde mig att skriva har ordet "hund" varit högst upp på min julklappslista. Iår har jag fullföljt den önskan jag i så många år haft. Jag skall nämligen skaffa hund! Har under en periord på snart ett år sökt efter den perfekta kenneln me de bästa corgina. I november hittade jag den. För snart två veckor sedan åkte jag och kollade på valparna och träffade uppfödarna. Jag hittade min soulmate och han kommer att flytta in hos mig den 12.1. Kunde inte vara lyckligare!!

Här är min lilla prins. Urban. Älskar dig redan!

22.12.2017 kl. 20:28

Lina, 24 vårar, hemma ifrån Ekenäs men bosatt i Vasa. Studerar Allmän Pedagogik vid Åbo Akademi och jobbar som väktare. Gillar dokumentärer och bearnaise sås. På fritiden sysslar jag med styrkelyft och umgås med min hund Urban.