Jullov

Jag har trevliga nyheter! Enda sedan jag lärde mig att skriva har ordet "hund" varit högst upp på min julklappslista. Iår har jag fullföljt den önskan jag i så många år haft. Jag skall nämligen skaffa hund! Har under en periord på snart ett år sökt efter den perfekta kenneln me de bästa corgina. I november hittade jag den. För snart två veckor sedan åkte jag och kollade på valparna och träffade uppfödarna. Jag hittade min soulmate och han kommer att flytta in hos mig den 12.1. Kunde inte vara lyckligare!!

Här är min lilla prins. Urban. Älskar dig redan!

Publicerad 22.12.2017 kl. 20:28

TB; Kambodja

   

 

  

Publicerad 23.11.2017 kl. 22:37

Snö, kryckor och för lite timmar i dygnet

Snön har fallit vit på marken, men nu hör jag ljudet av regn utanför. Har inte vågat kika ut ur fönstret, men jag vet precis hur det ser ut. Slask och rusk.

På fredagen skedde en liten olycka som ledde till att jag nu hoppar omkring på kryckor. Åkte till sjukhuset på lördagen, välförberedd med en påse föda från Burger King, för att möta domen. Mitt knä röntgades, men ingenting avvikande kunde hittas som tur. Idag, nästan en hel vecka senare, är knät fortfarande inte bra. För tillfället känns det lite bättre, men det kan också bero på mängden Panacod jag tryckt i mig. 

Imorgon vankas det julfest. Traditionsenligt har ettorna vid Allmän- och Vuxenpedagogik kokat ihop en fest som skall avnjutas i julens tecken tillsammans med våra medstuderande.

 

Bild från 2015, då vi var gulisar och fixade julfesten

 

För övrigt så är det inte många dagar kvar till Pedactus jubileumsfest. På fredag nästa vecka smäller det. Alla bitar börja falla på sina platser och den enorma tyngden som vilat över mina axlar börjar långsamt lätta. Vi har planerat festen i evigheter (känns det som) och snart får vi se resultatet av allt svett och alla tårar. 

Som vanligt så vill inte alla timmar på dygnet räcka till. Jag tycker att jag vid det här laget borde ha lärt mig att (1) ta åt mig mindre uppgifter, (2) planera bättre eller (3) acceptera läget att situationen är som den är. Fem miljoner deadlines, kandidatexamen, jobb, träning, jubileumsfest och såklart ett socialt liv.

 

Publicerad 23.11.2017 kl. 22:14

En uppdatering per årstid är väl ok?

Semestern är långt förgången, sommarlovet har tagit slut, studierna har rullat igång igen och det är nästan så att vintern (!) knackar på dörren. Ja, det är väldans länge sedan jag skrev någonting här senast. 

Så vad har hänt? Vad har jag gjort? 

Jag har påbörjat mitt tredje år vid Åbo Akademi, vilket betyder att en kandidatexamen skall avläggas. Skrivandet har jag ännu inte börjat med, men har valt ämne och påbörjat sökandet av källor och material. Jag skall skriva om hur den visuella miljön påverkar inlärningen i ett klassrum. Har gröna växter någon inverkan på koncentrationen? På välmåendet? Har det någon skillnad ifall stolarna i klassrummet är färggranna eller ekfärgade? Det vet jag ännu inte, men kommer sakta men säkert att ta reda på det. 

Pedactus r.f fyller dessutom 30 år iår. Detta betyder så klart att jag som styrelsemedlem, och dessutom ordförande, har ett stort ansvar för denna fest. Planerandet finns i mitt bakhuvud hela tiden. Har vi tänkt på allting? Är allting bokat? Kommer folk att dyka upp? Som tur är har jag en fin styrelse bakom mig som också jobbar hårt. Ännu har vi ca 1,5 månad på oss att fixa det sista då festen kommer att äga rum den 1.12

Annars är jag som vanligt överöst med to-do's. Studierna ligger så klart i fokus just nu, då jag har inplanerat hela 55 sp denna HÖST. Deadline spurten har påbörjat och det känns som om jag drunknar i bokstäver, böcker och word dokument. Som tur är så kommer våren att vara betydligt lugnare, bortsett från kandskrivandet. 

Jobbar och tränar gör jag också som vanligt, så ingenting nytt på den fronten.

 

Publicerad 21.10.2017 kl. 15:56

Semesterdagar

En vecka av min semester har gått. På söndagsmorgonen traskade jag iväg från mitt sista nattskift i solskenet. Då jag vaknade upp besökte jag gymmet och sedan fick jag besök av pappa och hans fru. Vi åt gott och jag agerade turistguide för Ekenäsborna i Vasa. Vi passade även på att åka Lilliputti tåget. På tisdagsmorgonen styrde vi kosan mot Ekenäs och sedan dess har jag haft fullt med program. Bl.a den årliga sommarteatern vid Raseborgs ruiner och festligheter i både Helsingfors och i Ekenäs. 

 

 

Publicerad 31.07.2017 kl. 23:20

Kukkelikuu

Jämmer och elände vad tragiskt att min blomstrande blogginspiration har dalnat. Då jag var i Österrike kändes det som om det hörde till att regelbundet uppdatera bloggen, även om jag inte hade någonting spännande att komma med (har jag någonsin det, frågar ni er nu). Sedan jag kom hem har jag i princip inte gjort någonting annat än att jobba, jobba, jobba och åter igen jobba. Detta kan ju möjligtvis vara en bieffekt av att konstant vara omringad av den gråa trista vardagen, för vet ni vad? Idag har jag avnjutit min första semesterdag och jag kände att nej nu tammetusan ska de bloggas igen! Planerna för min semester är att försöka skaffa en bränna, för just nu smälter jag in i mina vita lakan i sängen. Jag skall även ta det lugnt och umgås med en hel hög människor som jag inte har sett på evigheter! Imorgonbitti åker jag nämligen ner till Ekenäs och kommer att stanna där tills det är dags att börja arbeta igen. Har även inprickat en tatueringstid i kalendern utöver diverse fester och kaffedejter. En riktig dundersemester väntar med andra ord.

Besökte faktiskt frissan före nattskiftet på fredagen. Diz görl is blånd ägen!

Publicerad 25.07.2017 kl. 02:02

FREITAG

Om exakt en vecka flyger jag hem igen. Under denna vecka skall jag till Wien två gånger, hålla i trådarna för Erasmus+ eventet här på kontoret samt ha en avskedsmiddag. Min första visit till Wien kommer att gå av stapeln imorgon. Min bästaste Kaski kommer från Berlin och vi ska gå på bar, turista omkring samt äta hotellfrukost! Har inte träffat honom på väldigt länge så kommer att bli ett kärt återförenande. Min andra vistelse till Wien är på tisdagen, då den den officiella Erasmus+ 30 års dagen kommer att firas. Kvällen kommer att vara fullsmockad med program. Dagen efter kommer det att hållas en sammanfattning om eventet, som jag skall hoasta här på kontoret! Sedan börjar det dra ihop sig.

 

 

Publicerad 05.05.2017 kl. 10:48

10 dagar kvar

Hoppsan hejsan och glada vappen!

Detta var tredje året i rad som jag inte hade möjligheten att fira vappen med mina vänner. Firade gjorde jag ändå. Den 31sta april restes majstången här i byn Stoob. Precis som vid påskbrasan så hade man ställt fram bord, stolar och bardiskar som allmänheten fick ta del av. Vappentraditioner är ganska facinerande. På många håll runt omkring i världen firas denna dag av otaliga orsaker. I småstäder Österrike åker unga män omkring på traktorer och lägger ut björkar på snygga damers trappor. Trodde detta var en skämt, eller en urgammal tarditon tills jag själv fick bevittna detta. Trodde Ekenäs var hipster med unga gossar på traktorer, men här äger nog varenda pojke en egen traktor. 

När klockan slog 23 begav vi oss (med traktor givetvis) mot Oberpullendorf för att ta del av nattlivet. Trots att det bor lite under 3000 personer i Oberpullendorf så var krogarna fullsatta. Har ingen aning om vartifrån alla människor kom. Dessutom har dom flera barer, men vi besökte bara två. Givetvis så röker alla inomhus så jag hade fullt upp med att försöka undvika att bli bränd med cigaretterna runt omkring mig med min hejdundrande dans. Efter allt för många timmar fick jag traktor skjuts tillbaka till Stoob. 

Förutom vappenfiras så har jag även hunnit med en teater musikal som hölls i den kroatiska grannbyn under helgen. Då jag läste om den här staden före jag anlände undrade jag varför och hur en stor del av staden har kroatiska som modersmål, men nu har jag fått svar på tal. För många herrans år sedan så imigrerade en hel del kroater hit och skapade sina egna byar. Kroatiskan som talas här är väldigt gammal och saknar därför kroatiska moderna ord, som t.ex diskmaskin. Pratar en kroatsier (?) koratiska och skall köpa en ny diskmaskin så använder dom sig alltså av tyska ord. Femtio procent av musikalen var på kroatiska och resterande på tyska, så det var lite knepigt att hänga med i svängarna. 

Nu är det tio dagar kvar tills jag kommer hem. Jösses vad tiden har gått fort här. 

Publicerad 02.05.2017 kl. 13:37

Ingenting på hjärtat

Idag har jag absolut ingenting speciellt att berätta åt er. Har haft två långa arbetsdagar efter varandra, men utöver det, nada. Tänkte pysa iväg till gymmet nu. En liten uppdatering så att ni vet att jag lever. 

Pausmark och bänkpress har jag iallafall på schemat idag! När jag kommer hem härifrån så tänkte jag börja uppdatera mera om min träning, hur jag tränar, vad jag tränar, varför jag tränar och ja, allt som berör träning eftersom det är en så stor del av min vardag. För tillfället har jag också väldigt spännande planer på gång när det gäller träningen, men det får ni veta mera om då jag är hemma i Finland. Spekulera på bäst ni vill så länge.

Alla dessa framtida inlägg har jag redan nu skapat en kategori för. Ni får själva gissa vilken det är. 

(Använder egentligen inte remmar då jag markar, men eftersom jag inte har något kalk här och bajsgymmets stång är len som en bebisrumpa så far man ta vad man har)

Publicerad 25.04.2017 kl. 17:07

Lördagsflumm

Som jag skrev igår så besökte vi ju Ungern idag. Jag, Diana från jobbet och hennes pojkvän. Planen var alltså shopping 2.0. Vi startade klockan tolv och cirkus trettio minuter senare befann vi oss i varhus nummer ett. Massa billigt krimskrams. Skor, väskor, kläder, smink... you name it. Tyvärr så hade vi missat att alla butiker stänger klockan två på lördagar i denna stad så shoppingen gick ju sådär. Istället för att lägga pengar på nya materiella ting så beslöt vi oss för att besöka en hjärtligt rekommenderad biff restaurang. Vi beställde fruktansvärda mängder mat som vi alla delade på. Tre stora förrätter, en tallrik med sex små medium rare biffar, en enoorm tallrik med en blanding av diverse köttsorter med tillhörande primörer, extra franskis samt två extra såser. Och så drickbart i en större mängd. Allt detta för 92 euro. Ungern is the place to be om du är hungrig. 

Matkoman var stor efter detta. Som den gris jag är så trottade jag i mig absolut mest, men ändå fick vi inte slut på allting. Nu har jag två lådor mat som väntar på mig tills imorgon. Sweet. 

Mina hoods

När jag kom hem vilade jag bort matkoman och begav mig sedan gående till Oberpullendorf, destination gym. Det tar ganska exakt en timme att gå från stället jag bor på till gymmet. Det jag dock hade missat var att fast man har nyckel till gymmet, så slipper man inte in efter klockan 18. Som tur var så hade jag lämnat min cykel i Oberpullendorf på onsdagen då det var full snöstorm på g då jag slutade jobbet, så kunde åtminstone besviket cykla hem igen. 

Publicerad 22.04.2017 kl. 23:20

 

Namnet är Lina. Jag är en (oftast) glad person på 23 år. Studerar Allmän Pedagogik i Vasa, men är hemma ifrån Ekenäs. Styrkelyft, att resa, kolla serier samt umgås med nära och kära är någonting som värmer mitt hjärta. 

 

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer

09.04, 17:24Bildbomb - Wien av Daniela
29.07, 19:04Bränd och ledig av Sofus
17.11, 17:07Hallå från graven av Josephine